Oj ett sent blogginlägg som dessutom är ett mobilinlägg. Men måste skriva av mig redan ikväll vill inte vänta till imorgon!
Vill egentligen inte kalla det ett misstag det jag precis gjort men för min del som sover väldigt dåligt under nätterna så var det ett misstag att titta på Sara Sommerfelds dokumentär "Min farmor och förintelsen" som då handlar om hennes farmor som överlevde förintelsen, övriga släktingar, övriga människor som överlevde men också släktingar som dog och övriga människor som dog. Dokumäntarern griper verkligen tag om hjärtat och vrider om och man vill bara gråta, jag ville samla alla som överlevde och bara krama om alla och berätta vilka hjältar dem är nu vad dem har bidragit med till dagens samhälle. De mest bisarra berättelserna berättades och jag kände bara hur arg jag blev på hur man behandlat dessa människor och att få höra från Saras farmor som skrev ett 3 sidors långt brev till henne om hur det var och att Saras farmor avstod hjälp från dem "vita sjukhusbussarna" som kunde hjälpa henne till Sverige när personerna på bussarna inte ville ta med hennes mamma, då avstod Saras farmor. Hon valde alltså att stanna med sin mamma i ett helvete istället för en trygg miljö i Sverige, blod är verkligen tjockare än vatten! Jag grät och kände verkligen med alla som berättade sina historier och att Sara ens ville göra den här resan betyder mycket för henne och hennes familj men också för oss andra som inte kan föreställa oss detta. Saras farmor miste sin bror och pappa i konsentrationslägret och kom tillsammans med mamma sen till Sverige men inte utan några svårigheter, all plågsamhet de fick gå igenom gör att man bara önskar att detta inte var sant, jag vill krama om alla och bara visa tacksamhet. Tack vare alla dessa som överlevde så finns det bevis på grymheterna under andra världskriget, dem är mina hjältar!
Deras rädsla från lägrena tog dem med sig och många lever fortfarande i rädsla att bli jagade och inte veta skillnaden på om det är vatten eller gas som kommer från duscharna. De judar som överlevde och de judar som dog är mina hjältar! Hade jag kunnat hade jag gett dem all världens tacksamhet och allt de velat ha, för mig är dem hjältar!
Jag grät under en timmes dokumentär, och jag gråter när jag läser och ser hur många som förnekar hela förintelsen. Jag är stolt över Saras dokumentär för att den innehåller så viktig information som gör att man förstår att detta har hänt, jag menar människor som överlevde har kvar sina tatueringar med deras siffror som blev deras nya namn i lägrena, de drömmer fortfarande mardrömmar ibland om detta hemska. Dokumäntarern hade många gripande bilder också men framför allt var det faktiskt historierna som gjorde sitt. Den grep tag om hjärtat, vände det och satte igång gråtkanalerna.
Fina och underbara ni som överlevde, ni må inte läsa detta men ni är ett bevis på hemskheten, ni hjälper till att föra historian vidare, ni bidrar till så mycket att jag känner mig stolt över er. Jag vill krama er alla och visa uppskattning och tacksamhet för att ni är ni och till ert berättande och mod, för er överlevnad. NI är mina hjältar!

/Elin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Shit vad bloggen varit down for counting hur länge som helst. Jag beklagar den sorgen haha men jag har haft mycket i skolan, tenta, seminarium, prov, inlämningar osv osv det har liksom ätit upp mig inifrån jag har inte ens hunnit andas. Julafton kom ...

Jag vet!! Alltså hur dåligt är det inte att jag inte bloggat på två månader?! Men if the truth should be spoken så är det helt enkelt att skolan kräver så mycket tid och engagemang vilket jag visste men inte trodde riktigt på. Jag har ju iofs själv v...

Jag har inte haft någon som helst tid för bloggen eller tid finns där väl alltid men har haft fullt upp med att hinna göra det där sista innan skolan började, vilket den gjorde den 29/8. Jag trivs helt okej det är fortfarande lite si och så men allt ...

Hej Vi laddar för fullt här hemma inför den stundande finalen i OS finalen mellan Sveriges damlandslag och Tysklands damlandslag, jag hoppas ut i fingerspetsarna och hel hjärtat på att Sverige går och vinner och att de helst gör det under ordinarie...

Två veckors uppdateringar har jag missat men jag tänkte att det tar jag igen nu och sen ska jag försöka skriva ett inlägg till denna veckan om det hinns med vill säga.    1-7 augusti   Måndag- Vi gjorde inget särskilt vad jag kan minnas haha....