Jag har varit riktigt dålig på att blogga, har inte hunnit förstå att S har åkt. Varenda gång någon öppnar dörren till personalrummet tittar jag dit och hoppas på att det är S som ska komma. Det kommer det aldrig att vara men jag har inte insett det än kommer ta ett tag till innan jag inser det. Jag är riktigt glad för S skull saknar S men samtidigt så är S glad och S gör det som får S att må bra och vara glad. Vill inget annat än att S ska vara glad och göra det som gör S glad och dessutom så får S göra det S alltid har velat göra. S kommer få det bra och jag kommer att klara mig men saknaden efter S är riktigt stor. Puss&Kram Elin