Ett tag sedan jag bloggade det vet jag men det har bara varit för mycket nu. Har så mycket jag vill skriva men vet inte hur därför ger jag det ett försök idag och om det visar sig att det går rent åt skogen då gör jag ett nytt försök om ett tag.

Sedan 4 och ½ vecka tillbaka har min mormor varit så sjuk att hon fick läggas in på sjukan (= sjukhuset)
Först lade hon inne i 2 veckor och där konstanterades ingenting om varför hon lade inne eller vad de skulle göra åt detta. Mer än att hon hade en förträngning i nedre magmunnen och att de skulle göra en så kallad ballongsprängning, det vd var de berättade och vad de gjorde under dessa två veckor. Medan hon lade inne på sjukan gjordes inte så mycket mer än den här spräningen och sedan ansåg läkarna att hon var frisk nog och kunde åka hem, och redan här är jag sur på läkarna varför? Jo för att min mormor åt ingenting även fast att de hade gjort den här sprängningen och det brydde inte läkarna sig om utan enligt dem så var min mormor fullt frisk. Mormor åkte hem på måndagen den 4/2 OCH FICK ÅKA TILLBAKA TILL SJUKAN TORSDAGEN DEN 7/2 på grund utav magsmärtor, diarrér och kräkningar. Väl på sjukan/akuten konstanterade man först utan att ens har gjort några prover eller någonting att hon hade åkt på maginfluensa och den läkaren på akuten ville där med skicka hem henne. Var på han frågade mormor om hon inte klarar sig hemma själv och nej det gör hon verkligen inte vilket både min mormor och moster sade till den här läkaren var på han blev sur och menade på JAJA hon får väl stanna här över natten. De GJORDE INGA PROVER VAKREN PÅ TORSDAGEN ELLER FREDAGEN!!! Mormor lade inne över helgen och jag hoppades på att hon skulle bli frisk och jag ville så gärna att hon skulle bli det. Min mamma och syster gick till henne på fredagen och hälsade på sedan gick min moster och mamma på lördagen då det även var min födelsedag. Med andra ord fick jag träffa henne för sista gången torsdagen den 7/2 då hon åkte in igen. Mormor ringde senare på lördagskvällen och jag svarade 
- Hej det är Elin

- Hej det är mormor, fick du en bra dag?

- Hej mormor ja det fick jag, hur mår du?

- Fick du allt du önskade dig? 

- Ja mormor men hur mår du?

- Jag får gratulera. Har mamma tid.

- Ja det har hon, vänta lite

Jag lämnar över telefonen till min mamma och tänker hela tiden på att hon aldrig svarade på frågan om hur hon mår. När mamma hade pratat klart med mormor frågade jag henne om hade sagt något jätte viktigt. Och då fick jag bara svaret nej hon sa att hon mådde bra och att vi inte skulle oroa oss. Och när mamma sa det kände jag att hoppet fortfarande fanns där för min mormor, att hon snart skulle bli frisk och få komma hem. MEN så blev aldrig fallet. Tidigt på söndagen ringde min moster och bad om att få prata med mamma och jag lämnde över luren och fick veta av mamma att mormor hade fått en stroke och där trodde jag att mormor var död men hon hade klarat sig. Moster kom och hämtade mamma för att de skulle ta sig upp till sjukan där mormor ännu fanns. Mamma gav oss rapporter så ofta hon kunde och kl 11.30 på söndagen den 10/2 dog min mormor och hela min värld rasade. Min mormor som har funnits vid min sida i 17 år var död. Jag ville inte fatta det jag ville inte att det skulle vara sant. Jag ville bara vakna ur mardrömmen och veta att mormor fortfarande levde, min mormor som var en stor del i mitt liv, min mormor som har hjälpt mig så mycket är helt plötsligt bara borta, bortblåst från mitt liv. Hon kommer alltid att finnas hos mig men jag vill ha hennes närvaro kunna krama henne och säga att allt kommer bli bra att hon snart blir frisk och kan komma hen från sjukan. Samtidigt vet jag att hon har det bra där hon är nu, med båda sina föräldrar och morfar. Nu är hon även fri från denna dåliga sjukvården som vi erbjuder gamla människor men jag vill ändå ha henne här hos mig kunna krama henne och prata med henne. Nu klandrar jag sjukan för att de JÄVLA läkarna inte gjorde sitt jobb. De tog bort livsviktiga mediciner från henne, brydde sig inte om henne ett piss bara lätt henne dö! Vad är detta för sjukvård? Min mormor hade lätt kunnat leva något år till om de bara att hade gjort sitt jobb, och ja vi vet att det är läkarnas fel för att vi har pratat med min faster som själv är läkare och berättat vad för mediciner mormor hade och vad som hände henne och hon säger att det är sjukan och läkarna där som inte har gjort sitt jobb. Så en underbar person har nu dött för att läkarna inte kan göra sitt jobb.. Min fina mormor! 

Vila frid vi saknar dig här nere och jag vet att du kollar till oss. Vi älskar dig för alltid <3

I ljust minne bevarad. 

Elsie Thell 22/11 1934 - 10/2 2013

Elin