Idag hade alla 9:or på Wieselgrensskolan avslutning, vi började 13.00 och slutade 15.30 ungefär. Vi började dagen med lite sång och musik i aulan och senare mat i matsalen, kycklingfile med potatisgratäng. Till efterrätt så fick vi glass. Efter att efterrätten var uppäten så gick alla klasser tillbkaka till sina klassrum för att samlas och få våra slutbetyg, jag är nöjd med mina betyg och nu bär det av till ekonomi programmet på gymnasiet. Jag kommer kanske inte sakna själva skolan och gemenskapen men lärare och rektor som har betyt en hel del. Kommer alltid att bära med mig några av er, det enda jag absolut kommer sakna det är att jag inte kommer kunna hälsa på min mentor på min skola då hon hade sin sista dag idag med, glömde helt bort att fråga henne vart hon skulle börja jobba nu. Men jag får väl hitta på något så jag kan få träffa henne igen, hon har dock betytt väldigt mycket. Rektor P träffade jag för sista gången idag efter att ha träffat henne först mina 10 år på den skolan plus min systers 7 år på den skolan, ska även tillägga att mamma känner henne sen innan så hon har sett mig och mina syskon växa upp. Men en person som jag absolut kommer att sakna mest av alla är S hon gjorde mig hel på något sätt, jag har inte glömt henne har bara försökt att inte tänka så mycket på henne för att då mår jag dåligt. Bad faktikst rektor P att hälsa till henne då jag självi nte kunde göra det eftersom att jag inte har träffat henne på länge, det gör lite ont i mig att jag inte kunde få säga hejdå till henne på riktigt det var det enda jag hade som önskning denna dagen men tyvärr gick den inte i uppfyllelse, men vem vet jag kanske träffar henne i sommar. Men nu är mina år slut på Wieselgrensskolan och det är med blandade känslor som jag lämnar min tid på skolan bakom mig. Den fjäril som inte bredder ut sina vingar missar möjligheterna som väntar. Jag är glad över alla fina personer jag har fått äran att träffa, min tid på skolan och framförallt minnena därifrån. Dåliga och bra minnen, jag kan inte påstå att allt har varit toppen alla åren på Wieselgrensskolan men samtidigt så har det varit en rolig tid, början på ett nytt liv men slutet på ett annat liv. Nu ska jag vidare till gymnasiet med all min kunskap från grundskolan så kommer jag att klara av detta, även om det känns sorligt att sluta ifrån Wieselgren så känns det ändå bra att gå vidare i livet. Den som stannar i det förflutna, kommer aldrig att komma vidare i livet. Men nu lämnar jag allt som hänt på Wieselgren och går vidare för nya och tuffare utmaningar. 

Glömmer er aldrig, saknar er alla men min tid är kommen och det var min tur att lämna er och MIN skola. 

Puss&Kram Elin

Nu finns det endast 600 platser kvar så skynda er för att vara med i tävlingen om att bli testpilot av den nya drickyoghurten.

Fyll i ansökan här ------> http://smartsontestpilot.se/mymoment/bli-testpilot/#.T8y3Y9UZQgU                              

Puss&Kram Elin

Kommer ett rinktgit inlägg inom en snar framtid.

En liten tanke ställare så här på kvällen. 

Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet,

Plötsligt frågar Nasse:

"Puh, vi har fått två händer för att hålla. Två ben för att gå. 

... Två ögon för att se. Två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"

Puh tänker en liten stund och svarar:

"Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, 

som vi själva måste hitta"

Puh är rätt smart och man börjar faktiskt tänka över detta, iaf så gjorde jag det.

Puss&Kram Elin

Nu kan ni testa en helt ny drickyoughurt 

Länken för att vara med och tävla hittar ni här  

http://smartsontestpilot.se/mymoment/bli-testpilot/#.T8pZU9UZQgU

Så in och tävla bloggläsare de lottar endast ut 1000 vinnare så det är först till kvarn. Ni gör inte bara er själv en tjänst utan även mig. Genom att gå in och tävla så hjälper ni mig med att fortsätta att få lotta ut tävlingar för ER.

Puss&Kram Elin 

Har varit ur kass på att blogga men nu den senaste månaden har man fått chans att göra prov i de olika ämnena för att kanske kunna höja sig, så jag har tagit chansen. Kommer att höja mig i alla So ämnena, engelska och tyska :)

På måndag och tisdag så ska jag göra so prov väljer kanske även att hoppa över att åka till Bakken med klassen då det är på tisdag samma dag som jag ska göra so prov :/

På måndag i nästa vecka är det exakt en vecka kvar innan jag slutar skolan. Tiden har gått fort nästan för fort. Jag kommer väl inte direkt sakna skolan, jag kommer sakna lärarna och personerna jag lärt känna. Min mentor N, S, L, M, I och Z kommer jag med säkerhet att sakna mest av alla. S kommer jag att sakna då hen var den första jag vände mig till när jag mådde dåligt, hen såg att jag mådde dåligt och då blev det automatiskt hen jag gick till. Det tog mycket på mig när hen sen åkte iväg från mig och det tar fortfarnade när jag skriver om hen. Hen blev min starka punkt, min säkerhet. Jag har aldrig och då menar jag aldrig vänt mig till någon i skolan. Jag har litat på människor som senare har gjort att jag ramlat dit, när jag litade på en speciell person fixade hen att jag trillade dit och vågade inte lita på någon mer. Men sen tog jag modet till mig och litade på S, jag ville verkilgen lita på någon och därför blev det hen då jag kände att hen var den personen som skulle på min starka punkt. Sista dagen innan jullovet kom hen och hälsade på hen hade ledigt från sin skola. När hen senare skulle gå så kramde hen om mig och sa lycka till gumman ta hand om dig, och jag vet att du har varit ledsen. Jag svarade bara tack och detsamma visste inte vad jag skulle svara faktiskt. Jag kände tårarna bränna i mina ögon men jag ville inte gråta, ville inte visa mig svag framför månniskor som jag spelat stark inför ända sendan hen åkte. Jag har lärt mig att hur dåligt jag än mår så måste jag bevisa för alla människor som fixat så att jag mår dåligt att jag är stark och inte låter dom trycka ner mig, även faast att jag gärna vill gråta hela tiden för att dom trycker ner en så jävla mycket.

M kommer jag att sakna för att hen blev min andra starka punkt när S åkte. Men jag har aldrig glämt S jag har bara tillåtit mig själv att lita på ytterligare en person. S var den första personen jag vågade lita på och hen blev min ängel, min räddare, men när hen åkte så bröts jag ner bit för bit och ramlade bokstavligt ner på NOLL igen, jag tog mig långsamt upp igen men sen hände något och jag trillade ner igen. Sen lärde jag känna M och hen hjälpt mig att klättra upp igen jag visste att jag hade en person till som jag kunde lita på och det gjorde mig glad. Till en början med såg jag S i hen men det ändrades snabbbt. Jag tänker fortfarande på S.

Så fort jag tänker på S blir jag ledsen och jag får ont precis verallt men mest i magen och hjärtat, jag sakanr hen så himla mycket så det finns inte. Nu slutar jag snart 9:an och många av mina klasskompisar säger att allt so hänt här och alla man lärt känna kommer man långsamt att glömma bort, men jag vill inte tro dom för att jag vet att det inte är sant. Jag kommer inte glömma peronser som har ställt upp för mig, gjort mig glad och verkligen funnits vid min sida när jag behövt det. 

Men jag får tyvärr säga att min kompis som jag känt i nästan hela mitt liv, vi har gått i samma klass sen förskolelklass tyvärr fortfarande är sur på mig. Hen vill att jag ska komma till hen och säga förlåt när jag inte vet vad jag har gjort. Istället för att hen kommer till mig och berättar varför så kanske jag säger förlåt. Men detta är inget som jag mår dåligt av det är i såna situtaioner man verkligen märker vem som är ens vän. Jag har känt mig fri på ett helt annat sätt nu när jag inte har hen som vän längre, det låter konstigt men det är tyvärr så.

Jag måste tyvärr lämna bloggen nu för jag ska plugga lite och sen titta på BB (Big Brother)

Puss&Kram Elin

Förhoppningsvis så kommer det ett inlägg till imorgon men lovar inget.