Mitt i allt elände så bestämde jag, Malin, Nettan och Ronja oss för att inta Lund i lördags- och jag behövde verkligen det, en hel dag utan några som helst tankar på allt negativt runt mig. Vi åkte någon gång mellan 11 och 12 och sen var vi framme i Lund långt innan vi ens behövde vara där men hellre tidig än för sen. Det vi skulle göra i Lund var att kolla på teater på Lunds stadsbibliotek, vilket var super kul. Själva stadsbiblioteket skiljer sig så mycket från Helsingborgs, allt är öppet och barnen kan röra sig med fritt än vad man kan här i stan och tänk att ha tillgång till alla möjliga spel, kunna rita och leka hur mycket man vill helt fritt och inom visa tidsperioder som man tyvärr får göra i stan. Så vi var alltså på teater och jag tror att ni som läst bloggen sen i somras garanterar kan gissa det uppenbara, men jag tänker ändå tala om det- vi såg Pomperipossa med teater Trassel, (Lina-Maria och Jerry). Ronja hade naturligtvis redan sett den för ungefär ett år sedan på dagis men eftersom att hon älskar teater och även Lina-Maria och Jerry så var det inga problem för henne att vilja se teater igen- och jag kan erkänna att jag också var sugen på att se den, inte bara för att det var just de utan för att jag faktiskt en gång i tiden (gick i ettan i grundskolan) läste om Pomperipossa och hade en egen pjäs tillsammans med min klass om det. Jag bara älskar att kunna gå iväg på teater eller bio och få en helt annan upplevelse än vad man får av att se något hemma på tv, och att det var en teater av Lina-Maria och Jerry gjorde hela grejen lite extra rolig. Vi har sett de på Fredriksdal ett antal gånger och sedan nu en gång i Lund- och jag måste medge (inte alls motvilligt) att det känts som om vi "stalkat" de en del haha. Men anledningen till att vi verkligen har lagt ner tid på att se dem är för att vi tycker de är så otroligt bra- tänk er någon stor och bra teaterspelare/produktion exakt så bra och duktiga är dessa två ensamma. Pedagogiken är det verkligen inget fel på, publiken (kanske framförallt barnen) får vara delaktiga och det är verkligen inget fel på tålamodet hos dem heller- visade dem prov på i lördags! Fantastiska människor. 

Så vi såg Pomperipossa och den var super rolig och även om den är tänkt till barn så hade merparten av de vuxna precis lika roligt- jag, Nettan och Malin hade det i vilket fall.

Teatern var super och vad jag ska berätta om den vet jag faktiskt inte för det är väldigt svårt att berätta någonting om den eftersom att det blir ganska mycket avslöjande- men jag kan väl säga som så här: en pjäs full av roligheter, delaktighet, karaktärer (tänk dig fem karaktärer; prins Pipi, prinsessan Fifi, Kungen, Pomperipossa och hovmarskalken uppdelade på två personer), sång och trolleri. Tror att ni flesta bloggläsare någon gång har hört talas om Pomperipossa så någon djupare detaljer behöver jag inte gå in på. Vet tyvärr inte vart teater Trassel kommer befinna sig så kan inte säga berätta vart ni kan se dem här näst men håll utkik på hemsidan: http://teatertrassel.se/ undvik att trycka på bilden, tryck istället på kalendarium (om ni besöker sidan från en dator finns den längst upp på sidan till höger. Om ni däremot besöker sidan från en mobiltelefon så finns det en ruta med tre linjer på, tryck där och sedan på kalendarium) så håll utkik där så ni vet vart ni ska åka ifall ni vill kolla på teater Trassel! 

Ronja hade en lyckad och rolig dag vilket vi alla hade men eftersom det var mest för Ronjas skull som vi åkte så får hennes lycka stå högst.

Bilder får ni naturligtvis också- dock lite halv dåliga eftersom det är mobilbilder och sen inte någon direkt på själva föreställningen för att det finns barn på bilderna som syns och jag har ingen rätt till att lägga upp bilderna. När bilderna är lite klippta och barnen inte syns jätte mycket så kan det kanske hända att en och annan bild kommer upp- men eftersom jag inte har haft tid till att sitta och redigera så får ni stå ut med bilderna som jag kan och får lägga upp.

Bilderna är mina och får inte kopieras och användas utan ett godkännande från mig!

I väntan på att Pomperipossa ska börja   

Upptäckte precis att just denna bilden är tagen av Ronja    "finns alltid stora idoler" Tripp, trapp, trull

Ja ni ser ju att lyckan är total efter dagen i Lund! (JA ni får stå ut med bilden på sidan tills jag kan fixa det) 

Dagen i Lund bockar vi av som mest lyckad under helgen!

/Elin

...again! Jag satt vid bloggen runt 14 tiden idag och knåpade ihop ett inlägg som senare försvann- tack bloggplatsen väldigt trevligt! Så nu sitter jag här ca sju timmar senare och ska försöka skriva om inlägget.

Jag tänker dra i tråden som gör mig mest frustrerad, besviken och den främsta faktorn till att jag mår dåligt- skolan!

Skolan har varit igång dryga två månader och likaså alla uppgifter och läxor, jag går i trean och detta är mitt sista år på Thorén vilket jag har längtat efter- men i takt med att planering föll och informationen uteblev för framförallt oss treor tappade jag den glöden jag hade för mitt sista år på skolan, vilket är väldigt synd. Vi har fått en ny skolhemsida "nya progress" där all information ska komma in men av någon anledning når aldrig informationen "nya progress" och det är väldigt irriterande eftersom att lärarna har haft dryga två månader på sig att lära sig skolhemsida- dock kan man inte bifoga filer via "nya progress" som absolut ställer till problem inte bara för eleverna utan även för lärarna, men det förhindrar fortfarande inte lärarna till att ge oss information om sjukdom, inställda lektioner etc. Vi får information om vi själva letar reda eller mejlar läraren i fråga och sedan ska vi förmedla vidare informationen elever emellan men det fungerar inte riktigt- och när vi får informationen från läraren så kommer informationen när vi redan befinner oss i skolan. 

Jag har missat många av mina lektioner som verkligen behövs dels för att läraren i fråga varit sjuk (bryr jag mig inte direkt om för alla är vi sjuka någon gång) men även för att lektionerna har tagits ifrån oss av olika anledningar. I torsdags gick jag till skolan ENBART för att gå på en lektion som vi dessutom inte hade därför att mina lärare som jag skulle ha inte ens befann sig på skolan och utan information stod jag där och väntade- sen visade det sig att dem förutsåg att ingen elev skulle dyka upp utan trodde att alla skulle komma till fotbollen istället, men jag dök upp för att ha min lektion! Sen har jag prov nästa vecka i ett ämnen som jag har haft två fullständiga och seriösa lektioner i, vad ska han få ut av ett prov som vi inte ens har tillräckligt med kunskaper i? Det finns ingen kunskap att mäta eftersom vi knappt haft några givande lektioner! 

Sen i måndags blev jag otroligt besviken på min lärare i engelska för jag hade bokat möte med min mentor för utvecklingssamtal förra onsdagen och då kunde hon enbart på fredag denna veckan och det innebär att jag kommer missa en del av engelskan så jag gick och berättade det för min lärare vilket gjorde att hon blev helt skogstokig, hon skällde ut mig och bara du har prov på fredag du får inte missa lektionen och jag var helt ärlig i att om jag hade vetat då att jag skulle ha prov så hade jag inte ens bokat tid och då började hon säga att det skrev jag när jag lade ut texten på facebook- vilket hon faktiskt inte gjorde, hon skrev att vi skulle läsa texten till nästa lektion och det kan för min del vara till på måndag då jag har lektion på måndagar också. Då började hon leta upp det men hittade det inte och eftersom jag visste att jag hade rätt så letade jag upp det och när hon läste att det faktiskt var som jag hade sagt bad hon om ursäkt- men jag är fortfarande sjukt besviken och arg eftersom att hon ändå är en av mina favorit lärare och vet mycket väl att jag inte skulle boka in något om jag hade vetat att det var prov den dagen eller något annat viktigt. Hon är den läraren som jag tycker bäst om på hela skolan och den som vet mer om mig än någon annan lärare så hon behövde inte ens skälla på mig. Hennes ursäkt är mottagen men det ändrar inte att jag känner mig sjukt besviken över hela händelsen.

Något jag inte skrev om innan idag var att jag faktiskt själv gick och sa till mig riktiga mentor- för att förtydliga så har jag två mentorer, en som jag måste ha mentorstid med och en som jag enbart har utvecklingssamtal med för att jag känner mig tryggare med Madeleine! 
I vilket fall som helst så gick jag och sa till min riktiga mentor om att han inte har mig under utvecklingssamtal och då frågade han naturligtvis vad jag läser för inriktning eftersom att han har redovisnings eleverna (vilket för övrigt även jag är) och då sa jag att jag har dig under mentorstiderna osv, men Madeleine kommer att hålla i mina utvecklingssamtal och då frågade han vem som bestämt det och mitt svar var kort och tydligt Madeleine och Ann-Christin eftersom det är de som har bestämt det gemensamt eller min mamma tryckte på om att Madeleine skulle ha kvar mig när det kommer till utvecklingssamtal eftersom både jag och mina föräldrar känner oss trygga med Madeleine! 

Anledningen till att bloggen för tillfället kommer bestå av ganska mycket negativitet det är för att jag själv inte är riktigt den tuffa Elin som alltid sa vad hon tyckte och tänkte och även stod upp för saker som var fel. Den Elin är borta och har ersatts med en blygare Elin som bara tar åt sig och säger inte så mycket. Upploppen som inte blir i skolan blir hemma, mamma får allt- ja jag är 18 men mamma kommer alltid vara mitt bollplank, min alldeles egna stjärna, min klippa- mitt allt! Mamma är den som suttit uppe de flesta nätterna då jag verkligen behövt prata och få tröst angående hela situationen och detta är långt ifrån allt som gör mig frustrerad och det känns verkligen skönt att ha bloggen och även min mamma som sitter uppe med mig och får mig lugn så jag åtminstone får sova några få timmar per natt. Igår kväll efter inlägget kunde jag inte somna det dröjde fram till 02 innan jag ens somnade och sedan vaknade jag varannan timme fram till att jag gick upp klockan 10. Förlorad sömn är inte bra för mig just nu eftersom att jag behöver all energi till skolan, läxor och fritiden och försöka bygga upp den tuffa Elin igen- för den tjejen saknar jag och jag skulle behöva henne! Den jag är nu är inte jag och det är inte okej.

Kan inte påstå att alla på skolan är så dumma som jag kanske fått det att verka som, det finns tre personer som jag uppskattar och höjer till skyarna mer än någon annan lärare- en av dem är Madeleine, älskade fina Madeleine eftersom att hon alltid stöttat mig och jag har alltid känt mig trygg med henne från dag ett på skolan och det finns inget annat jag uppskattar hos en lärare än trygghet och veta vart jag har den läraren. Sedan har vi Selena- min engelska lärare och även om händelsen i måndags fortfarande gör mig besviken så är hon ändå den personen som jag uppskattar och tycker om, det finns ingen bättre och även om hennes press på oss elever är ganska stor så tycker jag om henne, inte på samma nivå som med Madeleine men hon är ändå en lärare jag känner mig trygg med. Sista personen men verkligen inte minst är Nemeth- han kom i tvåan med buller och bång, allt han gjorde var helt nytt för oss elever men det gav en positiv inverkan och jag kunde inte önskat någon annan lärare. Nemeth är sjukt duktig och han är nog den enda läraren man verkligen kan skämta med men samtidigt vara allvarlig med- han är verkligen en underbar människa tror inte det finns någon som honom. Det finns fler lärare som jag tycker om men min topp 3 lista är ändå Madeleine, Selena och Nemeth just på grund utav att dem är tre fina personer, som jag känner mig trygg med och som jag uppskattar till tusen. Det är tack vare dem som skolan är värd något i mina ögon!

/Elin

Jag vet att bloggen varit otroligt nere och jag vet helt enkelt inte varför- för jag har så mycket att skriva om, att berätta men av någon anledning kan jag inte få det till ett inlägg. Att sitta uppe 23.30 när det är skola dagen därpå och blogga är verkligen inte likt mig, men kände att tiden som jag ändå för tillfället inte ägnar åt att sova då det helt enkelt inte går för alla tankar som snurrar i huvudet, kan istället ägnas åt ett blogginlägg- vet inte hur inlägget blir eftersom det är sent på kvällen och jag känner redan nu att det är ganska rörigt. But I'll give it a try!

Jag har verkligen så mycket att dela med mig av, inte minst 3 filmrecensioner, en summering av Mikaelimarknaden på Fredriksdal (dock utan bilder då kameran av okänd anledning glömdes hemma) och så mycket mycket mer. Jag har tänk på bloggen under dessa veckor som jag inte bloggat men aldrig riktigt fått ner allt jag vill berätta och det är verkligen inte mig likt vilket många av er som hängt med i alla år känner till- glöden finns där men allt som händer runt mig gör mig  väldigt reserverad i mina tankar och orden som jag ska försöka få ner på bloggen blir mindre och mindre för varje gång. Jag känner inte riktigt att det jag vill dela med mig av kommer få en positiv ingång eller utgång eftersom att hela jag just nu består av negativ energi, och där har bloggen alltid kommit väl till pass för jag har kunnat skriva precis allt oavsett negativ in- och utgång eller positiv in- och utgång. Problemet nu är att jag är mest frustrerad och jag känner själv att jag inte skulle vilja besöka en blogg som enbart bestod av negativ energi, det är inte riktigt därför man läser en blogg. Jag har så mycket jag vill säga men vet inte hur!

Jag ogillar varenda minut i skolan för tillfället- ska tilläggas att jag har längtat så himla mycket att få börja trean, mitt sista år men i takt med att planering föll, man fick inte ta del av information så sjönk allting till en grad under noll och det känns hur som helst inte bra. Jag skulle kunna tillägna min skola ett helt eget inlägg, frågan är dock om det är något intressant? Jag personligen bryr mig vad andra vill läsa men samtidigt vill jag kunna skriva av mig utan att tänka på att detta inte kommer vara intressant, men just nu har min skrivprocess sinat!

Att skriva av mig har alltid hjälpt i situationer som dessa men mina tankar och fingrar vill inte samarbeta, det går inte att få ner det jag vill säga. Jag saknar bloggen varenda minut som jag inte ägnar en tanke åt den, det jag känner för bloggen är något alldeles unikt men jag känner fortfarande att den inte räcker till för allt jag vill berätta. Jag har använt bloggen som en dagbok mer eller mindre varje dag i fem år, det är inget jag kommer sluta med men det kommer bli färre och färre inlägg känner jag- det är inget jag vill men ibland vill inte hjärnan och hjärtat samma sak och då får man helt enkelt lyssna på den som leder dig på rätt väg.

Jag är inte ensam jag har min familj och mina vänner som jag vet att jag kan vända mig till om det blir för mycket men just nu är allt bara för mycket, det skulle ta en hel dag att skriva ett inlägg om mina tankar och den tiden har jag inte för tillfället- mina läxor och min utbildning drar det längsta strået i detta fall.

Jag ville mest bara höra av mig till er läsare som jag har kvar efter denna långa och oplanerade bloggpaus, och för att jag behövde skriva av mig lite för att kanske kunna sova lite fler timmar inatt än vad jag har gjort under två veckor!

Imorgon kommer jag att skriva ännu ett litet negativt inlägg, vilket det kommer bli många av under några dagar/veckor/månader. Jag har lång "rast" imorgon så imorgon har jag all tid i världen att sätta mig och skriva ett inlägg och försöka reda ut en av många tankar som snurrar i mitt huvud för tillfället! Jag hoppas att jag kommer kunna få ner något imorgon och en förhoppning om att ni ska förstå att detta inte är något jag vill men något jag behöver göra för att kunna må bra själv. 

Jag ber återigen om ursäkt och tackar er alla som finns kvar under oplanerade bloggpauser och hälsar även nya välkomna.
Vid frågor så kan jag kontaktas via bloggen eller mejlen: elinnnilsson@outlook.com

/Elin