Hej idag tänkte jag ta upp något som jag brinner för starkt det är nog det som gör mig till den jag är. 

Jag är väldigt positiv i det mesta alltså jag är verkligen det några enstaka gånger kan det hända att jag ser allting negativt för att hellre bli motbevisad än att se allting positivt och bli besviken men det händer mer sällan faktiskt. Jag har en stark medvetenhet om att alla är inte som mig alla är inte positiva till sig själv vilket jag tycker är så orättvist, jag har en kompis som ser allting som rör henne som negativt och jag vet inte hur ofta, senaste idag, som jag peppar till tusen för att jag har lärt mig att man inte sparkar på någon som redan ligger men också för att livet blir bra mycket bättre ifall jag kan hjälpa någon att tro på sig själv och på det man gör. Ibland måste man kasta sig ut i något okänt för att veta hur hårt man faller, ibland faller man inte alls hårt men främst måste man våga man måste göra det. När man lyckas blir man så himla lycklig i sig själv och positiv så att i 9 av 10 fall så är det bättre att kasta sig handlöst ut i något okänt för att det blir alltid positivt ändå. En negativ inställning får dig ingenstans här i världen för att det slutar med att man hatar allt och alla. Denna tjej är så osäker i sig att det gör ont i mig det gör verkligen det jag peppar och peppar men ingenting tycks hjälpa eller jo jag har faktiskt fått utdelning för det ibland men långt ifrån varje gång, uppskattning visas eftersom att jag faktiskt peppar henne så att hon inte känner sig trängd men fortfarande känner jag att man ska peppa och göra sitt bästa för att få andra på fötter ifall man kan. Jag har lösningar på alla problem och det säger jag med säkerhet för att jag vet att det är så, jag önskar att jag hade kunnat hjälpa precis alla men det går inte så jag hjälper dem som kommer till mig och är nere, min kompis, min syster framför allt just nu men även andra. Ibland vill jag bara omfamna precis alla som har det jobbigt och berätta hur bra just du är och hur duktig just du är det gör ont i mitt hjärta att se eller höra när andra mår dåligt. 

Senast jag fick så där jätte ont i hjärtat var i dag men också för någon dag sedan när jag kollade på Paradise Hotel Sverige för Emelie Didriksson, hon blev brutalt mobbad så att hon grät och jag kände hur det vred om mitt hjärta till max alltså det gjorde att  det krampade jag ville gråta för att jag tyckte så synd om henne okej det är ett tv program men hur brutalt taskig får man vara? Det finns en gräns för alla! Jag har känslor för alla känslokalla och jag ska verkligen säga att ibland stör sig många på min jargong och det är fine med mig men jag är aldrig taskig eller mobbas det gör jag aldrig för att det hade gjort ont i mitt hjärta att såra någon annan. Jag vet inte men jag blir jätte ledsen när alla bara är elaka mot varandra sprid glädje och kärlek istället! Positivitet gör att du kommer längre i livet och jag skulle kunna hjälpa alla för alla händelse påverkar mig och tror det handlar om att jag har så mycket känslor och  positivitet i mitt liv att alla tragiska händelser får mig att bli jätte ledsen när någon mår dåligt eller är ledsen över något. 
Alla måste komma ihåg att någon tyr sig till dig för hjälp, hjälp då till bäst du kan på ett positivt sätt, sparka aldrig på någon som redan ligger för att det gör allting bara värre. Lyft upp personen på fötter istället få den att känna sig bra och älskad. För mig spelar det ingen roll om jag hjälper en okänd eller en vän till mig bara känslan som finns att jag har hjälpt någon är belöning nog. 

Sparka aldrig på någon som ligger det kan inte sägas för många gånger. Positivt tänkande ingen hämndlystenhet. 

/Elin

Höstigt tema på bloggen i år känner för att ändra tema för varje årstid och det är något jag verkligen ska försöka hålla mig till men ett problem som jag inte kan lösa.... Hur fixar man headern? Haha låter jätte konstigt då jag har haft bloggen i sex år men fortfarande inte löst problemet, någon som vill hjälpa mig? Så länge får bloggen fortsättningsvis vara headerlös och det får den vara tills jag löst problemet men också fotat några höstliga bilder, vilket Helsingborg inte erbjuder riktigt än men förhoppningsvis innan vintern kommer. Ja veckorna går i ett kör hela tiden känns galet att tiden går så himla fort, Ronja är snart fem närmare bestämt om 40 dagar är hon 5 år vart tog tiden vägen? Bloggen är bara ett och ett halvt år äldre än henne dessutom har ni känt henne sen hon bara var några timmar gammal och det känns också jätte konstigt, men lilla buse börjar bli stor och jag känner mig jätte gammal precis som jag känner mig när jag tänker på att min kusin är 11 år och jag var 8 år när han kom.. Tiden springer och jag står väl kvar någonstans vid sommaren mentalt fortfarande. 

Mikaelimarknad var som vanligt alldeles underbart, hösten bjöd på en av sina finare dagar soligt och skönt. Vi hann med det mesta på vår lista utan att man blev uttråkad och frågar man Ronja så var allsången bäst dit gick vi alla tre gånger på Ronjas intiativ och för oss var helt okej att vi befann oss mest på Lillarydsgården. Men mikaeli och julmarknaden är årens höjdpunkter även om jag gillar allt med fredriskdal så det mina främsta favoriter och julmarknaden är i början på december. 

Sen har jag varit barnvakt till flickorna E och E, har passat Ronja någon gång när Malin haft något hon ska göra, sovit hemma hos Malin och Ronja och sen har jag bara tagit vara på den lugna tiden som jag haft haha. Det finns ingenting mer att rapportera just nu eftersom att  det inte hänt så mycket mer. 

På återseende

/Elin