Jag kommer nog aldrig kunna sätta mig in i en "supporters" = hulligan som kallar sig supporter, huvud. Hur tänker man? Förstår man vad man gör när man gör det? Förstår man konsekvenserna? Så här väljer jag att svar; nej, nej och nej. Man förstår inte vad konsekvenserna blir när man inte får några konsekvenser. Det finns inte ens en acceptabel ursäkt till något av det man gör som en "supporter". Sen kan jag även tänka så här; "supportrar behöver se konsekvenser för att uppfatta konsekvensrna och gör man som MFF spelarna gjorde igår så vet jag inte om fotbolls Sverige är beredd på att få det lugnare vid matcher "supportrar" emellan. När HIF gästade Malmö i förra veckan så tändes det bengaler på HIF:s "supporter" sida och som spelare i HIF så tackade de inte publiken fast att de lämnade Malmö med en vinst. Igår var det annorlunda! MFF takcade sin publik, även om de hade tänt bengaler osv. Varför kan inte MFF stå bakom ett beslut? Varför ska de skilja sig från mängden? Är de annorlunda än alla andra? Gissa vad, ni är inte ett dugg bättre än någon annan, ni bär exakt samma ansvar som alla andra klubbar i Sverige och i allsvenskan, dölj inte ert ansvar för det är fegt. Jag säger inte att MFF är dåliga osv, laget är bra men när man som en stor klubb i Skåne inte visar sitt stöd så får man också räkna med negativa konsekvenser. Alla lagen vill ha säkrare fotbollsmatcher men om alla inte står bakom beslut som man har satt upp då är det inte lätt för en "supporter" att veta vad man ska göra. Vill man ha kakan kan man inte äta den och att äta den men ändå vilja ha den kvar är väldigt svårt att ordna. Det är dags att MFF också tar sitt ansvar och ger sin klack konsekvenser för händelser de orsakar. MFF åkte med en vinst här ifrån och hem till Malmö men det är ändå inte okej att stöta bengal eldare osv. Det är dags att man som lag tar ansvar. Ställ er upp, ge konsekvenser och sluta tro att ni är bättre än någon annan! Vi är alla människor och ingen är bättre än den andra. Visa att ni inte är inkompetenta och förstår vad man säger till er. Sluta nu! Dags att ta ansvar allihopa!

Att människor säger att ett derby är ett derby visst fine det är speciellt med ett derby, men man behöver inte gå överstyrd. Visa att ett derby är som vilken annan match men den ger den där extra pirriga känslan i magen som är positivt och inte negativt. Ett derby är som vilken match som helt, men med extra pirr i magen!

/Elin

Jag har funderat och funderat väldigt länge nu. Jag startade upp min blogg för 5 år sedan lite mer exakt så var det den 25 April som var femte året och jag hade ingen tanke på det, väldigt dåligt eftersom det var 5 år!! Men jag får göra något speciellt till sommaren se det som en försenad födelsedagspresent..
Men bloggen startade jag upp i samma veva som mitt liv blev en ända röra och jag såg min chans att kunna skriva av mig i bloggen och veta att det enbart var familjen som läste bloggen, eftersom att jag aldrig berättat för mina vänner att jag bloggade, delade inte inläggen på facebook osv. Det var min chans att kunna skriva hur jag mådde, hur allt påverkade mig och hur jag framför allt kände för förändringarna som blev en del av mitt liv. Så småning om växte bloggen och jag valde att skriva lite mer allmänt men de inlägg som jag kände att jag inte ville att vem som helst skulle läsa låste jag jag gjorde dem privata och enbart med lösenord som jag gett ut kunde man läsa dessa inlägg. Bloggen växte med åren och jag kände mig mer pressad till att anpassa mig till mina läsare, vilket innebar att jag förträngde anledningen till varför jag började blogga och skrev istället om sånt som intresseade mina läsare mer än vad det egentligen inresserade mig. Det startade som en del av mitt liv där jag kunde skriva vad jag kände och tyckte, men ju mer den växte desto mer anpassade jag mig och jag glömde bort varför bloggen startades. Jag har haft bloggpauser med jämna mellanrum och bloggpauserna har främst handlat om att jag känt att jag inte kunnat anpassa mig till mina läsare utan att ha koll på alla nyheter, debatter och allt som finns i samhället varenda dag. Jag hade inget att skriva om. Men så kom vändningen, ingen bra anledning till en vändningen men den kom den dagen dödsfallet inträffade i samband med den allsvenska permiären. Jag äcklades av hur människor betede sig, hur det vägrade ta emot konsekvenserna och även hur man behandlar andra människor. Jag hittade glöden och det verkade som mina läsare var med mig igen, jag ökade rejält i slutet på Mars och jag kände mig glad och hade passionen igen, men jag kände ändå att jag saknade något. Jag ångrar inte mina inlägg, jag står för dem för de kom direkt från hjärtat, det var känslor som levt i mig och som jag uttryckte och att det blev med hjälp av bloggen och att den växte gjorde mig inget men det saknades fortfrande något, jag visste bara inte vad. Men så blev det April och jag kom äntligen på vad det var jag saknade, jag saknade när den var liten, när jag skrev om hur jag mådde och hur jag kände mig med alla förändringar som pågick, jag saknade att kunna skriva det och inte känna att jag tappar läsare, och jag blev en bloggare som skrev om allt annat som inte var anledningen till att min blogg startades för drygt 5 år sedan! Missförstå mig rätt, jag älskar fortfarande att blogga annars hade jag inte hållt igång den i 5 år och de inläggen som kantrade min blogg i mer än en månad älskade jag, för det blev en dunder succé och jag älskade all respons jag fick (även om det inte alltid var kommentarer, men att se sin statestik växa fick mig att fortsätta) på det jag skrev, för det jag skrev kom från hjärtat det var enbart lilla Elin som skrev detta, det fanns ingen annan att bolla mina ideér med ingen som hjälpte mig nej det var jag lilla Elin som gjorde detta och responsen blev älskad och jag älskade varje minut som jag satte mig vid datorn för att skriva ett inlägg. Men ändå kändes det fel och konstigt eftersom att det var inte anledningen till att bloggen startade, att bloggen utvecklades till något som skulle kunna beskrivas som en nyhetesblogg, debattblogg och en väldigt känslomässigblogg kändes positivt men det var inte det den skulle bli. Att den utvecklas är inget negatvit men det var fortfarande inte syftet med bloggen, den utvecklades för att jag utvecklades. Jag är inte samma 14-åring som startade bloggen som inte hade några onda tankar om människor eller visste att hat fanns runt mig hela tiden. Jag är 18 år nu och jag ser mer och mer för varje dag och jag antar att det är en del i processen att bli "vuxen". Men att bli "vuxen" skulle innebära att jag glömde bort syftet med bloggen då vill jag inte bli vuxen, då vill jag vara den 14-åringen som startade bloggen och som skrev det som var meningen med att bloggen startade. 

Detta är inget avskeds inlägg jag ska fortsätta blogga men jag ska göra en krompromiss. Jag kommer att blogga öppet om det som hände och som fortfarande händer, men syftet till bloggens start kommer att följa med på ett hörn i låsta inlägg. Jag kommer alltså att blogga mellan 1-3 inlägg per dag, ett allmänt som innebär att jag har koll på nyheter, fortsättning om allsvenskan osv (ni får gärna komma med ideér för så småning om så kommer det vara tråkigt att alltid blogga om allsvenskan för den tar slut så småning om och då vill jag ha en annan tråd att spinna vidare på, så ideér är mer än välkommet!) och ett låst inlägg där jag kan skriva hur jag mår och hur allt påverkar mig och lösenordet kommer att ändras och enbart ges ut till familjen, vågar inte riktigt lita på att andra inte vet mitt lösenord förtillfället (känner mig lite nojig). Men 1-3 inlägg per dag och förhoppningsvis så blir det 1 inlägg allmänt och 1 låst varje dag. Detta tänker jag starta upp nu och jag får se hur det blir framöver men jag ska inte anpassa mig mer än så här, vill ni stanna kvar så är ni välkomna, vill ni inte så vet ni vart man kryssar ner bloggen och man får komma tillbaka om man ångrar sig, men mer än så här tänker jag inte anpassa mig. Jag vill ha tillbaka mitt syfte till bloggen och kunna ha den som ett ställe där jag kan ventilera mig, detta var syftet med bloggen men jag har växt upp och anpassat mig och detta är min "halva vägen" kompromiss för att behålla allmänna inlägg och även ha kvar syftet. Hoppas ni förstår och vid eventuella ideér, frågor osv så kommentera eller ställ frågor under

"ställ frågor" rutan på höger sida. Eller så mejlar ni mig på; elinnnilsson@outlook.com

Vilket som helst fungerar. 

Tack för 5 år och jag uppskattar varenda minut och detta blev ytterligare en utveckling för bloggen!

Puss & Kram Elin