En påminnelse från Malin att jag aldrig bloggade om Lund som jag sa så här kommer det. Ni får gärna påminna mig om det är något jag sagt att jag ska skriva om men glömt bort.

Jag var som sagt i Lund för exakt en månad sedan och såg flickan och trollet som Teater Trassel spelade och den var precis som Pomperipossa väldigt bra och rolig. Jag var där tillsammans med Malin och Ronja för ingen annan hade lust att följa med men det spelade mindre roll då vi faktiskt hade roligt ändå. Vi åkte tåget ner och sen fick Ronja bestämma att hon ville köpa blommor och ge efter föreställningen så vi traskade in på närmsta blomaffär och köpte blommor som Ronja noggrant valde ut, vita och lila tulpaner. Eftersom att vi kom till Lund lite tidigt så fick Ronja även passa på att leka en stund utanför biblioteket tills att biblioteket öppnade och då blev det lek inne på biblioteket istället, vi ritade och vi spelade spel sen hann vi inte mycket mer innan vi gick och satte oss på stolarna respektive filtarna och föreställningen började. Föreställning är bra och LinaMaria och Jerry är super duktiga och har världens talang för teater så man förtrollas. Största anledning till att vi faktiskt åkte ner till Lund två gånger först för Pomperipossa och sen nu Flickan och trollen är för att vi dels tycker om att komma ut och göra någonting, gillar teater och gillar LinaMaria och Jerry (Teater Trassel) och hade det inte varit för att vi var på Fredriksdal i somras och såg på Historien får liv och Malin kände igen just LinaMaria och hon berättade om Teater Trassel hade vi nog inte åkt ner till Lund två gånger för att se föreställningarna för vi hade inte känt till det. Men nu när vi känner till det och har sett båda föreställningarna så är vi mer än nöjda och Ronja är lika glad varje gång dels för att få se på teater men också för att det är LinaMaria och Jerry.
Efter föreställningen fick Ronja chansen att ge blommorna och kramas och få ta emot ett vykort, sen blev det naturligtvis lite mer lek och biblioteket i Lund har en utklädningshörna för barn som hon fastade vid och Malin fick sitta med henne för båda lämnade mig med sakerna i pyssel och spel rummet. Vi lekte ca 1,5 timme efter föreställningen och sedan åkte vi tåget tillbaka och då fick Ronja pratat med tågkonduktören och fick en barnbiljett som man kan leka med hemma. Ronja fick även bestämma mat och först sa hon MC, sen Kina mat hemma på Ringstorp och sedan Mc igen men när vi kom till Knutpunkten hade hon bestämt sig för Kina mat så vi gick till Asian Garden och åt Kinamats buffé vilket var super gott. Vi tog bussen hem till Ronja och Malin för att bara mellanlanda innan vi gick ut men det blev att vi var kvar inne och såg Kalle och Chokladfabriken och sedan blev det en kort runda ute innan jag skulle hem igen. Dagen var toppen bra och jag hade roligt vilket jag vet att Ronja och Malin också hade. Nästa gång vi hittar på något blir på torsdag och sen på lördag, vad som händer då får ni veta då. Är ledig på torsdag och fredag så lite mer bloggning mellan plugget inför matematik nationella ska väl hinnas med.

/Elin

Oj ett sent blogginlägg som dessutom är ett mobilinlägg. Men måste skriva av mig redan ikväll vill inte vänta till imorgon!
Vill egentligen inte kalla det ett misstag det jag precis gjort men för min del som sover väldigt dåligt under nätterna så var det ett misstag att titta på Sara Sommerfelds dokumentär "Min farmor och förintelsen" som då handlar om hennes farmor som överlevde förintelsen, övriga släktingar, övriga människor som överlevde men också släktingar som dog och övriga människor som dog. Dokumäntarern griper verkligen tag om hjärtat och vrider om och man vill bara gråta, jag ville samla alla som överlevde och bara krama om alla och berätta vilka hjältar dem är nu vad dem har bidragit med till dagens samhälle. De mest bisarra berättelserna berättades och jag kände bara hur arg jag blev på hur man behandlat dessa människor och att få höra från Saras farmor som skrev ett 3 sidors långt brev till henne om hur det var och att Saras farmor avstod hjälp från dem "vita sjukhusbussarna" som kunde hjälpa henne till Sverige när personerna på bussarna inte ville ta med hennes mamma, då avstod Saras farmor. Hon valde alltså att stanna med sin mamma i ett helvete istället för en trygg miljö i Sverige, blod är verkligen tjockare än vatten! Jag grät och kände verkligen med alla som berättade sina historier och att Sara ens ville göra den här resan betyder mycket för henne och hennes familj men också för oss andra som inte kan föreställa oss detta. Saras farmor miste sin bror och pappa i konsentrationslägret och kom tillsammans med mamma sen till Sverige men inte utan några svårigheter, all plågsamhet de fick gå igenom gör att man bara önskar att detta inte var sant, jag vill krama om alla och bara visa tacksamhet. Tack vare alla dessa som överlevde så finns det bevis på grymheterna under andra världskriget, dem är mina hjältar!
Deras rädsla från lägrena tog dem med sig och många lever fortfarande i rädsla att bli jagade och inte veta skillnaden på om det är vatten eller gas som kommer från duscharna. De judar som överlevde och de judar som dog är mina hjältar! Hade jag kunnat hade jag gett dem all världens tacksamhet och allt de velat ha, för mig är dem hjältar!
Jag grät under en timmes dokumentär, och jag gråter när jag läser och ser hur många som förnekar hela förintelsen. Jag är stolt över Saras dokumentär för att den innehåller så viktig information som gör att man förstår att detta har hänt, jag menar människor som överlevde har kvar sina tatueringar med deras siffror som blev deras nya namn i lägrena, de drömmer fortfarande mardrömmar ibland om detta hemska. Dokumäntarern hade många gripande bilder också men framför allt var det faktiskt historierna som gjorde sitt. Den grep tag om hjärtat, vände det och satte igång gråtkanalerna.
Fina och underbara ni som överlevde, ni må inte läsa detta men ni är ett bevis på hemskheten, ni hjälper till att föra historian vidare, ni bidrar till så mycket att jag känner mig stolt över er. Jag vill krama er alla och visa uppskattning och tacksamhet för att ni är ni och till ert berättande och mod, för er överlevnad. NI är mina hjältar!

/Elin