Jag har insett att jag nog aldrig kommer förstå mördare, frihetsberövare etc. anledningen till varför har jag dock inte kommit fram till ännu men jag tror mig veta varför. Jag tänker så här att det kräv hur mycket plandering som helst egetnligen för att kunna begå ett hänsynslöst brott oavsett om det är stort eller litet, och det är just det planeringen som får mig att inte riktigt förstå. Här planerar man någonting under en längre eller kortare tid och sen utför man det och jag känner den tiden man spenderar på en planering inför något dåligt hade man praktiskt taget kunnat använda till att planera något bra, någonting som hjälper människor istället för att stjälpa förstår ni min tanke? Planeringen tar som sagt tid och vart hittar man den tiden? Jag känner att jag inte skulle ha den tiden definitivt inte jag har liksom knappt tid med en hobby blogg haha. Men sen vet jag att många som begår brott oftast också är väldigt sjuka eller åtminstone diagnosticeras med att man var psykisk sjuk, men fortfarande så kräver det planering och även om man mår dåligt i sig själv så tänker jag att man ändå kan använda den kreativitet som krävs för att planera ett mord eller liknande till någonting helt annat. Nu har jag aldrig mått extremt dåligt så att jag känt av det behovet, att skada, men jag tänker att alla är ju inte sjuka eller mår dåligt när man begår ett brott? Många är faktiskt inte det och då känner jag är det inte bättre att ägna den tiden till något bra, hjälpa cancersjuka, volontärarbete på röda korset eller starta en insamling för att göra det bättre för någon annan och få bekräftelse för att man gjort något bra än att sitta i häktet och fängelset?

För min del handlar det nog mycket om att jag har ett för stort och gott hjärta att jag oftast väljer att se det goda i människor så vidare inte det motsatta är bevisat direkt. Jag skulle till exempel aldrig ha tålamodet att planera någonting sådant hemskt det finns inte i mitt intresse heller men jag skulle inte ha tiden till att göra det. Många planerar ju i flera år vilket också skrämmer mig. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att man som människa kan vara så ond för det är precis vad man är. Jag är dessutom säker på att jag inte ogillar människor för att de inte gör eller tänker som mig eller inte alls drar jämt med mig utan jag ogillar människor därför att de använder sin tid fel. Att planera något hemskt är att använda sin tid fel, oavkortat. Det är det som gör att jag ogillar vissa människor för att de slösar bort sin tid och kreativitet på idiotiska saker, det gör mig arg. 

Hade jag kunnat hade jag gjort allt för att alla skulle ha det bra men jag kan inte det, det går liksom inte för att det är alltid någonting som kommer emellan och sen skulle det väcka för stor uppmärksamhet och jag gillar inte uppmärksamhet riktad mot mig. Jag har tusen idéer som jag skulle kunna ge bort. Jag vill hjälpa alla för i grund och botten födds ingen ond man utvecklas till en ond person beroende på förhållande som man växer upp i. 

/Elin