säger nog alla ni som läser haha. Men nu är bilderna från studenten inlagda över 200 bilder och jag har valt ut ca 20 eftersom att jag inte vill publicera alla och det fanns några dubbletter osv. Bilderna är inte redigerade då jag känner att ni bloggläsare har väntat tillräckligt länge nu så därför läggs bilderna upp som de är :)

Jag tänker att jag drar händelseförloppet i korta drag och sen kanske jag ger en mer utvecklad och detaljerad beskrivning av studentdagen, tills dess får bilderna tala för sig själva en aning också.

Morgonen började med champagnefrukost hemma med familjen då jag valde att inte åka till Viken vilket jag nog nämnt tidigare. Jag fick en present redan på morgonen sex stycken Barcelona snapsglas, sen åt vi frukost kalasbullar och drack champagne och mamma fixade mitt hår. När allt var färdigt tog jag mina blommor och gick mot skolan. Vi fick vänta en stund utanför eftersom att det inte började förrän kl 09 och när vi väl kom in så lämnade jag över blommorna till mina fina mentor och sen drog kalaset igång. Alla var helspända och ivriga och väntade bara på att tiden skulle röra på sig fortare. Min rektor och mina lärare höll tal och vi åt lunch dock inte jag då det var smörgåstårta och det äter jag inte. Sen fick vi gå till andra sidan där det skulle bli utdelning av diplom, betyg och klassfotografering. När allt var klart fick vi vänta in tiden återigen och sen var det äntligen dags att få springa ut och min klass sprang ut först och det kändes så skönt att lämna tre år bakom mig men samtidigt så himla tråkigt. Jag möttes av min familj och faster och farbror och vi tog några kort innan jag skulle vidare upp till terrasstrapporna för att senare springa ner för allihopa. Jag mötte upp min klass och vi stod och prata lite och väntade återigen på tiden sen var det dags att springa och det var sååå mycket folk att jag bara följde med strömmen. Man ska springa sju varv runt stenbocksstatyn men jag sprang 3/4 delar haha. Nettan, Malin, Ronja, faster och farbror mötte mig där nere då mamma och pappa hade gått hem för att fixa i ordning maten tills att gästerna skulle komma. Faster och farbror ville bjuda på en cider så vi satte oss på terrassbaren och sen gick vi hemåt därifrån. Jag var hemma lagom till 17 och då hade några gäster redan trillat in så hälsade på dem innan jag kunde ta av mig lite av alla grejer som jag valde att springa med. Solen sken hela dagen så det var super varmt och jag hade bränt mig vilket jag märkte först dagen efter. Vi åt mat och under maten så lurade kusin J i mig aquavit? Och det var inte alls gott. Jag drack mig inte alls full men drack gjorde jag haha. Jag hade helt klart en underbar dag, underbart folk, extremt roligt och presenterna var jätte uppskattade trots att jag inte önskat mig något alls så var presenterna ändå uppskattade eftersom att alla gäster fick välja fritt och alla gjorde ett bra val. Något som var extra coolt får jag väl säga var att min kusins sambo/fru hade vikit en bok som en studentmössa och mitt namn, tror inte jag har en bild på den än för alla mina grejer är kvar i vardagsrummet då vi måste köpa en hylla först. Runt 23 tiden droppade folk av och jag var mer än redo att lägga mig var super trött och strax efter 01 stupade jag i säng och sov till 11 dagen därpå haha. 

Bilderna kommer här och min historia är slut för denna gången. Jag återkommer någon mer gång under sommaren. 

/Elin

Jag vet att ni väntar på studentuppdateringen men det dröjer ett tag till har inte orkat föra över bilderna och gå igenom alla bilder men det kommer. Idag ägnar jag faktiskt inlägget åt Lisa Holm, 17, som blev berövad sitt liv. Egentligen vill jag spara detta inlägget till att man vet lite mer men känner att jag själv behöver detta för jag har sovit så dåligt ända sedan detta blev nyheter att hon hittats avliden. Jag har följt sökningsarbetet sedan dag 1 d.v.s sen i söndags då hon försvann och hela grejen är helt absurd för två dagar innan hade jag min student och bara två dagar senare söker man efter en tjej på 17 år. Jag har inte sovit så här dåligt sen mormor gick bort och all sömn som uteblir innebär att jag är så trött när mamma sen  väcker mig för då kan jag ha sovit max 5 timmar på en natt dock inte i sträck utan till och från. Jag kände inte Lisa men fortfarande är det så hemskt, hon är 2 år yngre än mig och jag känner bara att det kunde varit jag. Varför Lisa är min ständiga fråga, vad har hon gjort för att förtjäna att bli bragd om livet? Jag kommer aldrig kunna beklaga sorgen tillräckligt åt hennes nära och käras vägnar det går inte, att förlora en dotter, en familjemedlem, en vän är så oersättligt att man som någon aldrig upplevt det inte kan förstå. Jag har upplevt familjemedlemmar som gått bort ett antal gånger men fortfarande är det hemskt att beklaga sorgen för en familj som sörjer en sådan bortgång. Lisa var en helt vanlig 17-åring gick i skolan, arbetade, hade en fritid men någon elak människa, oavsett etnicitet, bestämde sig för att beröva henne hennes liv, varför? Finns ingen rimlig förklaring för vad har hon gjort, vad har hon gjort för att förtjäna det? Jag mår fruktansvärt dåligt för detta jag sover inte, känner mig allmänt död vill bara krypa ihop som en boll och gråta. Det påverkar mig ohört mycket, kanske för att hon är 2 år yngre än mig, kanske för att det inte var så länge sen jag gick igenom ett dödsfall själv jag vet inte vilket det är. Mest troligen för att hon är i min ålder och det kunde lika gärna varit jag. Varje kväll när jag ska sova lämnar jag fönstret öppet men lika fort stänger jag det för att jag är rädd för att det ska hända något, till saken hör att jag bor på andra våningen så sannolikheten att det skulle hända något är inte så stor men är ändå rädd. Jag vet att man inte ska visa sig rädd för att det ger bara en gärningsman mer förtroende att begå ett brott men jag är så rädd. Jag vill inte gå ut själv och gör jag det håller jag alltid telefonen i handen för att vara beredd ifall det händer något. Jag är så rädd att jag inte ens vågar gå ut ensam med Ronja med rädsla för att det ska hända henne något och då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Jag låter inte ens mamma gå själv till affären rakt över gatan, jag är så rädd att det ska hända något. Jag vet att Lisa inte är den enda bara under veckan har det varit 3 tjejer som man letat efter var av 1 kom  hem tryckt men 2 hittades avlidna, Lisa och Sabina. Idag nåddes jag även v att en tjej i Helsingborg, min hemstad, är avliden. Det händer så sjukt mycket orättvisa i Sverige nu att jag skulle vilja låsa in mig själv och aldrig lämna hemmet, jag känner mig inte säker längre inte alls. Jag är så ledsen för Lisas familj att jag inte ens önskar dem att de ska känna att Lisa har det bra nu, jag vill inte be dem leva sitt liv vidare för att det är vad Lisa hade velat. Det jag vill är att bara säga att allt tar den tiden den tar låt det göra det, skynda inte med något, tiden läker inte såren men man lär sig leva med det. Livet är så orättvist! Människor som begår såna här brott bär hängas eller dö en plågsam död, och till alla er som kommer säga att det är samma sak. Nej det är det inte, du har begått ett mord, ett mord är och kommer alltid vara ett mord, varför ska du då för leva när du berövat någon annan på dess liv? Du borde få känna på samma medicin! Hade jag haft en dotter eller son och denna hade mördats och gärningsmannen enbart hade fått fängelse ett antal år hade jag väntat utanför fängelset och gett gärningsmannen ett skott i pannan, det hade varit så värt det även om jag hade åkt in. Livet är så jäkla orättvist. Lisa 17 år gammal är nu död och jag vill veta varför. Vad har denna tjej gjort gärningsmannen? Vart finns rättvisan i det? Jag precis som många andra tände igår ljus för Lisa och hennes anhöriga och vänner, jag är så ledsen för deras skull. Jag sover ingenting för detta hemska men mest ledsen är jag över att någon måste säga farväl av en familjemedlem, en vän, en kollega för att livet och världen är så jäkla orättvis! Må den som gjort detta mot Lisa ruttna i fängelset, och när den väl dör stanna kvar på jordelivet för att bevittna det hemska den gjort om och om igen. Låt den aldrig hamna i himlen eller helvetet den ska få stanna kvar på jorden som ett spöke och bevittna vad den gjort. I helvetet kommer människor som inte varit snälla under sitt liv inte människor som begått mord. Jag önskar inte gärningsmannen  ett liv i helvetet eller himlen jag önskar den ett liv kvar på jorden för att bevittna gärningen  den gjort.

Varför är livet så orättvist? Lisa det är dig vi har sörjt i flera dagar och fortfarande sörjer. Vi levde på hoppet om att hitta dig vid liv istället sörjer vi dig nu.

Ett liv som aldrig kommer ersättas, ett liv som var värdigt att leva har skördats!

Tårarna rinner, rinner för det liv som skördats men också för nära och kära.

Sol skiner men inget är glatt, för ett liv har skördats ett liv som alla andras. 
Gud tar bara det finaste ifrån oss, denna gång tog han dig.
Du var här på ett lån, nu tog Gud tillbaka det som lånats.
Himlen lyser och änglarna dansar för dig Lisa, medan nära och kära sörjer dig.
Många hade behövt dig här på jorden, men Lisa nu är du en av alla vackra änglar i himlen.
För dig tänder vi ljus och lägger blommor, för dina nära och kära visar vi vår omtanke.
Himlen är en ängel rikare, det är du Lisa som fyllt den platsen. 

Må du vila i frid du vackra  

~Elin~

/Elin

Idag mår jag prima bra trots gårdagen men tänkte faktiskt inte ge någon information riktigt än för vill fixa bilderna först så att det blir lite roligare. 

Men jag tittade faktiskt in på bloggen av en anledning idag, avundsjuka och nertryckning. Vet inte hur många av er läsare som kollade Ex on the beach Sverige (EOTB) men tänker dra lite snabbt vad det går ut på. Människor från Sverige okända personer dock ger sig ner till Karibien där de festar och deras ex gör entré och detta året var Emelie Rydberg (från Paradise Hotel Sverige 2013) med och jag kan med handen på hjärtat säga att nej jag tyckte inte om henne i PH men det var inget jag kommenterade på hennes sociala medier av en enkel anledning: jag känner inte henne personligen. Jag har ingen rätt att skriva massor av saker till henne bara för att jags ett henne på tv?! Det är vidrigt att man som en annan individ känner att man måste kräka av sig bara för att, jag tål inte såna människor. Men i EOTB så växte hon så mycket hos mig och jag gillade henne mer och mer för varje avsnitt och det är nog en stor skillnad på PH och EOTB tror jag, eftersom att det blir en helt annan stämning i huset i EOTB eftersom att där bor man 10 "original personer" och det är deras ex som kommer in eller jokrar (hände för övrigt bara 1 gång) och man lär känna människorna på en helt annan nivå då än i PH där det alltid kommer in nytt folk i princip. Men så i alla fall jag vet ju att Emelie kanske inte var guds barn i EOTB men fortfarande så gillade jag henne, hon kändes som en äldre version av mig själv, skinn på näsan, står för vad hon tycker och tänker och sen måste jag säga att jag ogillar Sara B (feel free to hate me men så är fallet) p.g.a hon framstod som väldigt arrogant och ibland vill jag bara hoppa in i tv:n och slå henne. Men det är som sagt inget jag skrivit till henne för vet ju inte riktigt om det är så hon är på riktigt! Att jag skriver det här är en sak för jag ber henne inte läsa min blogg, men att skriva det till henne gör så att hon tvingas att läsa det.Anyhow tappade bort ämnet haha.

Senare i programmet kom Elin in (Eric från PH 2014 tvillingsyster) och hon var precis som Emelie, kanske inte "dramasökande" men fortfarande en stark individ. Så nu för tre dagar sedan hade hon gjort ett inlägg på sin blogg att hon blir låt mig citera "Ibland blir man bara ledsen och less på elaka människor" och det handlar om att någon skrivit till henne att hon bör söka ett jobb och att man bara fick se henne i 20 minuter på tv osv osv. Naturligtvis ger hon svar på tal men jag ville ändå lyfta detta i min blogg för att det är så vanligt att man som en annan individ trycker ner andra folk, man missgynnar det man någon annan lyckas åstadkomma istället för att kanske hylla personen och fylla den med positiv energi! Tycker det är så tråkigt att vi tar "rätten i egna händer" och kräker av oss mot någon som vi inte alls känner, jag menar du har sett henne på tv bilda dig uppfattningen därifrån fine men du kan inte förutse att hon verkligen är sån. Man måste alltid ha ett öppet sinne för att kunna bilda sig en rättvis uppfattning. Självklart blir man ledsen på såna kommentarer och speciellt om man känner att detta är inte sant för fem öre och då vill man försvara sig men då får man istället kanske höra "uppenbarligen sant för att du försvarade dig"men lilla vän? Klart att man försvarar något som inte är sant, varför ska jag inte försvara det? Den enda gången man kanske ska ifrågasätta om det är sant är väl ändå om det inte skulle komma något försvar, men det kan också betyda att man känner att man inte vill lägga ner energi på att försvara sig eftersom att man ändå får arga kommentarer osv! Elin nämnde också sin olycka hon varit med om och jag kan känna att om inte den personen skäms för det han/hon skrev så gör jag det åt personen för här trycker en person ner någon för att själv må bättre när Elin har det jobbigt som det redan är! Det väcker ju mer känslor då hos henne och hon blir garanterat mer ledsen för här gör hon saker hon mår bra v men så ska någon annan komma och kräka av sig "vi såg dig i 20 minuter" bla bla, finns inget rätt i det! Jag tycker såå synd om alla kända personer och okända personer som alltid blir nertryckta av andra p.g.a avundsjuka, jag skulle vilja samla er alla och bara få er att förstå att det gör mer ont än vad man tror. Kanske är det ni som själva blir nertryckta som känner ett behov att göra likadant mot någon annan? Men då kan ni ju alltid tänka en extra gång på hur ni kände innan ni gör likadant själva mot någon annan?!

Jag tycker att vi kan glädjas åt andras lycka och framgång och hylla dem för det är inte lätt att ta sig fram här i världen, allt serveras inte på ett silverfat!

Nej jag gillar Elin och Emelie, tycker så synd om dem med tanke på allt elak dem får utstå. Ja jag nämner bara dessa två för att det är ändå dem som inlägget handlade om mest. Jag uttrycker mig inte om någon annan men ni får gärna ha en egen åsikt om dessa två! Kanske har jag fått fel uppfattning kanske inte? Det är inget svar som finns för jag har som sagt aldrig träffat dem bara sett dem på tv och läser deras bloggar men det är två skilda saker!

PS! Här finns Elins inlägg:
http://elinhagberg.myshowroom.se/2015/06/04/ibland-blir-man-bara-ledsen-och-less-pa-elaka-manniskor/

Emelies blogg för er som är intresserade: 
http://iamemlan.se/

/Elin

Det har gått fort nu nästan för fort faktiskt. Nu är det 10,5 timmar kvar innan jag beger mig till skolan för ett sista farväl till klassen, kompisar, rektor, lärare och hela skolan. Egentligen så springer jag inte ut förrän 13 och  sen 15 från trapporna vid Kärnan så det är väl mer 15 timmar kvar till utspringet och 17 timmar till att jag springer ner för trapporna vid Kärnan. Imorgon blir det champagnefrukost i sann student anda dock kommer jag att fira med min familj då jag bojkottade min klass frukost då vi ska vara i Viken och det känns inte alls lockande med tanke på hur tidigt man måste gå upp och sedan för att åka in till stan. Jag vet att man gör detta en gång i livet men nej inte alls lockande. Sen går jag ner till skolan och då lämnar jag över en blomma till min mentor och sedan har vi lunch som vi äter på skolan och sen blir det fotografering innan utspringet. Jag har inte varit taggad eller längtat efter dagen men nu när det börjar närma sig så får jag nog ändå erkänna att detta kommer bli fantastiskt kul och även om jag kommer gråta en del (är såå blödig när det gäller att säga hejdå till människor jag tycker om) så kommer dagen bli super. Jag lämnar 3 underbara, invecklade, ledsna men ändå fantastiska år bakom mig och går vidare. Jag kommer inte sakna alla sorry men sant, det finns inte hos mig att jag saknar alla när alla faktiskt inte har betytt hälften av vad min mentor M, engelskalärare S och religion/vice rektor N har gjort. Jag kan inte påstå att jag längtar tillbaka till skolan men till vardagen som innehöll rutiner och mina tre fantastiska klippor det är vad jag kommer längta tillbaka till och minnas mest. Tiden har sprungit sitt egna lopp medan jag tanke mesigt fortfarande står kvar vid dagen innan höstlovet v.44, tiden har sprungit men jag har stått kvar därför är det också ganska ofattbart att jag tar studenten imorgon. Men allt har et slut och mitt är nära nu, oj vad klyschigt men ja. 

På tal om förberedelser, jag har gjort mina naglar idag (bild kommer någon gång efter helgen kanske innan) och från cirka 20.00 fram till 22.15 så har jag, Malin, Nettan, Ronja, mamma och pappa fixat med grönsakerna och frukterna som vi ska ha imorgon. Mat på menyn är, pastasallad (isbergssallad, gurka, tomat, paprika, fetaost och lök), pastrami, kassler, skinka och sedan en fruktbricka; honungsmelon som vi har gjort små kulor av, granatäpple, vindruvor, ananas, jordgubbar, passionsfrukt och kiwi. Bilder kommer komma upp men det lär nog dröja haha. 

Nu måste jag avsluta måste sova haha

/Elin

Ja bloggen har varit lidande inser jag trots att jag faktiskt har haft hur mycket tid som helst över då jag varit ledig hela veckan bortsett från ca en timme i skolan i onsdags. För i onsdags hade jag en snabb matematik lektion då vi bara skulle kolla igenom nationella vilket jag klarade!! Sen utvärdering och sen ingenting mer alls så det innebär att jag har varit hemma hela veckan och bara tagit det lugnt. Förra torsdagen hade vi lärarmiddag på skolan och det var riktigt roligt och bra gjort av lärarna. Vi hade en tävling där det gick ut på att gissa på olika påstående vilken lärare det kan ha varit som gjort påståendet och den klass som vann ska springa ut först på studentdagen och välja låt att springa ut till. Min klass vann så vi springer ut först, första klassen från Thoren Business Schools första årskull! Sen hölls det lite tal och min engelska lärare höll världens finaste tal och jag kan ärligt säga att hon inte har starka band till alla kanske men hennes tal lämnade ingen oberörd, jag var nära på att gråta och många fler. Hennes tal träffade mitt i prick och jag ville bara brista ut i gråt men jag höll mig från det pinsamma ögonblicket. Efter middagen återvände jag hem orkade inte gå ut och festa med de andra för jag hade nationella dagen efter och kände att jag hade inte orkat både och.

Idag har jag varit ledig med undantag för afternoon tea med min engelska lärare och andra elever som ville komma, hon hade varit uppe och gjort scones världens bästa och fina. Innan jag gick till skolan köpte jag en blomma med mig för det är lite av en tradition hos mig att är man bortbjuden så har man alltid med sig något symboliskt så den gav jag till henne. Även idag hade hon någon form av tal eller ja mer en "award" där hon hyllade några elever som hon tyckte hon ville hylla lite extra. Mig hyllade hon, låt mig citera "För en outstanding grammatik i engelska och ibland till och med bättre än min egna" och jag blev stolt och glad naturligtvis men hon har alltid hyllat mig för min grammatik men var ändå något annorlunda med att få "glänsa" för andra liksom. Sedan gick jag och mina två kompisar hem men innan vi gick hem sa läraren också att hon skulle vilja stoppa in oss i en flaska och sätta på korken för att kunna behålla oss, vi är deras bebisar så inget blir sig likt utan oss efter sommaren och jag bara kände att hon gör det svårt för mig att släppa taget haha. Sedan gick vi och hon gillade blomman glömde nämna det, och hon tackade så många gånger och jag ville bara gå för jag kände att jag ville gråta. Det var min sista dag i skolan efter tre år på TBS Helsingborg.

Tänk att jag gått där i tre år och ni har följt med på resan. Första gången jag nämnde studenten då var det 124 dagar kvar nu är det 7! Det är 117 dagar färre och jag känner att de dagarna har gått alldeles för fort har inte hunnit känna efter och tänka att jag snart har mössan på mig och ska springa ut och lämna tre någorlunda underbara år efter mig. Det känns inte som att det är dags. Men det är ju det, en vecka kvar bara!

Jag börjar närma mig slutet på gymnasietiden och jag kan väl en aning motvilligt dock erkänna att den mega stora ångesten jag kände inför studenten redan i tvåan har gått över en del men den finns kvar där och påminner. Största ångesten är väl inte så mycket att jag inte har någon mormor eller farmor att fira med utan att jag kommer lämna en trygghet, en vardag och lärare som jag bondat med riktigt bra och älskar. Jag är oerhört stolt och mäkta imponerad över mig själv att jag står där jag står idag och gått igenom resan som jag gjort för det fanns många gånger då jag bara ville kasta in handduken men aldrig gjorde det på "riktigt" och det har jag många att tacka för. Min fina och älskade mentor som stöttat och funnits där sedan dag ett och alltid sett på mig när jag behövt prata av mig även om jag inte alltid erkänt det, min fina och älskade lärare i engelska, vi bondade aldrig hundra procent förrän för 1,5 år sedan men den tiden som det tog gjorde också att vi insåg att vi är mer lika än vi trott och att vi faktiskt tycker om varandra. Jag kan bara prata för mig själv över den grejen men jag var för arg på henne redan i ettan då hon satte en enorm press på mig och jag gillade inte henne för det men sen hände något och hon visade känslor för mig och jag öppnade mig för henne och vi bondade och jag är så glad över det för utan henne att jag inte växt och varit stolt som jag är nu. Självklart finns det andra personer och lärare från skolan jag kommer sakna men min mentor och engelska lärare kommer alltid att stå mig närmst och jag vet redan nu att jag kommer gråta så mycket på fredag för att dem kommer jag sakna allra mest. Men samtidigt är dem så värda mina tårar för utan dem så hade jag inte stått här jag står idag, utan min mentor hade jag slutat när min första rektor lämnade skolan för det var med henne jag bonadade först, det var hon som förstod mig bäst men sen insåg jag att min mentor inte var så dum trots allt och då blev hon min trygga punkt. Den trygga punkten som gjorde att jag grät och stannade hemma en halv dag för att hon inte skulle vara min mentor längre, den personen som jag alltid kunde vända mig till om jag behövde och den som alltid tog hand om mig när det behövdes, henne kommer jag sakna så det kommer göra ont att säga hejdå. Min fina mentor!

Jag har alltså 7 dagar kvar av min treåriga gymnasietid helt sjukt och ångesten är blandad med glädje men jag har klättrat och byggt stegen själv för att komma dit jag kommit, jag har varit tyst och bara glidit med fram tills nu sista året då har jag verkligen bitit ifrån och många lärare har anklagat mig för att ha blivit kaxig men det har jag nog alltid varit men inte på TBS men nu har dem även fått se den sidan av mig. Jag kommer alltid ha mina fina lärare med mig som ett minne men helst av allt skulle jag nog vilja packa ner två av dem och bära dem med mig överallt eller kanske till och med gå kvar några år till enbart för vardagen och för mina speciella lärare! Jag har sökt vidare till redovisningsekonom men inget kommer slå gymnasietiden, ingen kommer slå mina två speciella lärare, inget kommer slå den vardagen jag byggde upp på TBS Helsingborg och det är tiden som jag kommer sakna mest och min mentor och engelska lärare. Men tre år börjar lida mot sitt slut och snart är jag studenten som kommer firas rejält eftersom jag är sist ut i syskonskaran att ta studenten! 

Jag hoppas och tror att mina systrar kommer fota mycket så att jag kan dela med mig av några få bilder här på bloggen så ni får vara med om studenten också, ni har trots allt varit med under glädje och sorg så det vore synd om ni fick missa studenten. 

/Elin

En påminnelse från Malin att jag aldrig bloggade om Lund som jag sa så här kommer det. Ni får gärna påminna mig om det är något jag sagt att jag ska skriva om men glömt bort.

Jag var som sagt i Lund för exakt en månad sedan och såg flickan och trollet som Teater Trassel spelade och den var precis som Pomperipossa väldigt bra och rolig. Jag var där tillsammans med Malin och Ronja för ingen annan hade lust att följa med men det spelade mindre roll då vi faktiskt hade roligt ändå. Vi åkte tåget ner och sen fick Ronja bestämma att hon ville köpa blommor och ge efter föreställningen så vi traskade in på närmsta blomaffär och köpte blommor som Ronja noggrant valde ut, vita och lila tulpaner. Eftersom att vi kom till Lund lite tidigt så fick Ronja även passa på att leka en stund utanför biblioteket tills att biblioteket öppnade och då blev det lek inne på biblioteket istället, vi ritade och vi spelade spel sen hann vi inte mycket mer innan vi gick och satte oss på stolarna respektive filtarna och föreställningen började. Föreställning är bra och LinaMaria och Jerry är super duktiga och har världens talang för teater så man förtrollas. Största anledning till att vi faktiskt åkte ner till Lund två gånger först för Pomperipossa och sen nu Flickan och trollen är för att vi dels tycker om att komma ut och göra någonting, gillar teater och gillar LinaMaria och Jerry (Teater Trassel) och hade det inte varit för att vi var på Fredriksdal i somras och såg på Historien får liv och Malin kände igen just LinaMaria och hon berättade om Teater Trassel hade vi nog inte åkt ner till Lund två gånger för att se föreställningarna för vi hade inte känt till det. Men nu när vi känner till det och har sett båda föreställningarna så är vi mer än nöjda och Ronja är lika glad varje gång dels för att få se på teater men också för att det är LinaMaria och Jerry.
Efter föreställningen fick Ronja chansen att ge blommorna och kramas och få ta emot ett vykort, sen blev det naturligtvis lite mer lek och biblioteket i Lund har en utklädningshörna för barn som hon fastade vid och Malin fick sitta med henne för båda lämnade mig med sakerna i pyssel och spel rummet. Vi lekte ca 1,5 timme efter föreställningen och sedan åkte vi tåget tillbaka och då fick Ronja pratat med tågkonduktören och fick en barnbiljett som man kan leka med hemma. Ronja fick även bestämma mat och först sa hon MC, sen Kina mat hemma på Ringstorp och sedan Mc igen men när vi kom till Knutpunkten hade hon bestämt sig för Kina mat så vi gick till Asian Garden och åt Kinamats buffé vilket var super gott. Vi tog bussen hem till Ronja och Malin för att bara mellanlanda innan vi gick ut men det blev att vi var kvar inne och såg Kalle och Chokladfabriken och sedan blev det en kort runda ute innan jag skulle hem igen. Dagen var toppen bra och jag hade roligt vilket jag vet att Ronja och Malin också hade. Nästa gång vi hittar på något blir på torsdag och sen på lördag, vad som händer då får ni veta då. Är ledig på torsdag och fredag så lite mer bloggning mellan plugget inför matematik nationella ska väl hinnas med.

/Elin

Oj ett sent blogginlägg som dessutom är ett mobilinlägg. Men måste skriva av mig redan ikväll vill inte vänta till imorgon!
Vill egentligen inte kalla det ett misstag det jag precis gjort men för min del som sover väldigt dåligt under nätterna så var det ett misstag att titta på Sara Sommerfelds dokumentär "Min farmor och förintelsen" som då handlar om hennes farmor som överlevde förintelsen, övriga släktingar, övriga människor som överlevde men också släktingar som dog och övriga människor som dog. Dokumäntarern griper verkligen tag om hjärtat och vrider om och man vill bara gråta, jag ville samla alla som överlevde och bara krama om alla och berätta vilka hjältar dem är nu vad dem har bidragit med till dagens samhälle. De mest bisarra berättelserna berättades och jag kände bara hur arg jag blev på hur man behandlat dessa människor och att få höra från Saras farmor som skrev ett 3 sidors långt brev till henne om hur det var och att Saras farmor avstod hjälp från dem "vita sjukhusbussarna" som kunde hjälpa henne till Sverige när personerna på bussarna inte ville ta med hennes mamma, då avstod Saras farmor. Hon valde alltså att stanna med sin mamma i ett helvete istället för en trygg miljö i Sverige, blod är verkligen tjockare än vatten! Jag grät och kände verkligen med alla som berättade sina historier och att Sara ens ville göra den här resan betyder mycket för henne och hennes familj men också för oss andra som inte kan föreställa oss detta. Saras farmor miste sin bror och pappa i konsentrationslägret och kom tillsammans med mamma sen till Sverige men inte utan några svårigheter, all plågsamhet de fick gå igenom gör att man bara önskar att detta inte var sant, jag vill krama om alla och bara visa tacksamhet. Tack vare alla dessa som överlevde så finns det bevis på grymheterna under andra världskriget, dem är mina hjältar!
Deras rädsla från lägrena tog dem med sig och många lever fortfarande i rädsla att bli jagade och inte veta skillnaden på om det är vatten eller gas som kommer från duscharna. De judar som överlevde och de judar som dog är mina hjältar! Hade jag kunnat hade jag gett dem all världens tacksamhet och allt de velat ha, för mig är dem hjältar!
Jag grät under en timmes dokumentär, och jag gråter när jag läser och ser hur många som förnekar hela förintelsen. Jag är stolt över Saras dokumentär för att den innehåller så viktig information som gör att man förstår att detta har hänt, jag menar människor som överlevde har kvar sina tatueringar med deras siffror som blev deras nya namn i lägrena, de drömmer fortfarande mardrömmar ibland om detta hemska. Dokumäntarern hade många gripande bilder också men framför allt var det faktiskt historierna som gjorde sitt. Den grep tag om hjärtat, vände det och satte igång gråtkanalerna.
Fina och underbara ni som överlevde, ni må inte läsa detta men ni är ett bevis på hemskheten, ni hjälper till att föra historian vidare, ni bidrar till så mycket att jag känner mig stolt över er. Jag vill krama er alla och visa uppskattning och tacksamhet för att ni är ni och till ert berättande och mod, för er överlevnad. NI är mina hjältar!

/Elin

Har haft en super mysig lördag med Nettan, Malin, Ronja, moster och Elias i Pålsjö skog. Vi började dagen med våfflor på paviljongen i Pålsjö vilket var super gott, jag, Nettan, Malin och moster åt våffla med marängsviss, Elias åt våffla med chokladsås och Ronja åt med tre glasskulor(jordgubb, päron och vanilj) medan Ronja och Elias lekte en stund i parken mittemot pratade vi andra fyra och hade roligt. När vi sen kände oss nöjda så gick vi och matade ankorna vid krematoriumet och även fiskarna som finns i den sjön haha. När brödet var slut bestämde vi oss för att åka bort till Mara Park och leka lite på lekplatserna som finns, var av en är en typisk hinderbana och den andra en vanlig lekplats där man kan göra det mesta. Elias hade med sig någon helikopter grej som han flög med och vi andra lekte. Sen började det regna och vi åkte hem. Vi släppte av Malin och Ronja och sen åkte vi andra till Väla då Elias skulle handla något vet inte vad haha, och moster skulle hämta ut biljetter till Väla Pink Party då moster hade sparat sina kvitton fick hon ut några stycken och det innebär att alla sex som var med idag i Pålsjö kommer alltså att gå på Pink Party i maj tillsammans, hoppas bara att det blir bra i år.

Resterande av kvällen har jag suttit med mitt tal som ska hållas på måndag då det är muntliga nationella i svenska och jag hoppas sååå himla mycket att talet håller då jag måste prestera bra för att vara hundra säker på att jag klarar mig vilket är väldigt jobbigt då jag inte gillar att stå där framme och vara i centrum. Men jag hoppas och tror att det kommer gå bra vilket jag vill mer än något annat. Mitt tal har hängt över mig i flera veckor känner jag men har inte brukat allvar men igår och idag satt jag med det och om sanningen ska fram jobbar jag bäst under stress och jag hinner inte förberedda mig lika mycket inför dagen eftersom att det gör mig mer nervös och osäker. Därför är min väntan lite strategi som det samtidigt är väldigt dumt då man missar lite förberedelse tid. Men nu är det färdigt och jag har halva dagen på mig att träna eftersom jag inte vill träna hela dagen då det blir alldeles för mycket träning för min del.

Så fort svenska nationella är över kommer jag att dra igång bloggen på riktigt och den kommer följa mig hela tiden. Jag har helt enkelt inte tillräckligt med tid över till bloggen just nu eftersom att fokus ligger på svenskan och sedan när det är någon ledig stund över så spenderar jag hellre den tiden med min familj än vid datorn för tillfället. För övrigt så rullar allting på dagarna går och kommer och snart står jag med studentmössan på huvudet och har gått ut gymnasiet. 

Jag lämnar för denna gången.